22 April

Det är konstigt, men jag klarar mig. Det behövs bara lite för att det ska räcka så länge. Du får mig att inse saker, och att förstå dom. Vad jag har att ta vara på, och vad jag kan göra mig av med. Det är så lite, men betyder så otroligt mycket. Att ta vara på det jag har är nog det bästa jag kan göra. Jag vill inte förlora något. Det gör jag aldrig med dig. Det går bra nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0