-

Jag har inga starka armar att bära dig på. Jag är inte mycket, inte mycket att titta på. Men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen. Det känns som att det inte riktigt är som vanligt. Du är inte den första jag hör av mig till när något viktigt har hänt. Du är den som borde få reda på saker och ting först. Det känns som att jag klarar mig längre och längre utan dig. Men förut var jag osäker om vi inte hade hörts på länge. Det är rätt sjukt. Allt som behövs kanske är en sommar, och en festival. Jag trodde att vi var ritkigt tighta innan. Men jag märkte att under den tiden kom vi varandra ännu närmare. Och det är så det ska vara.